Vad menas med begreppen?

Begreppet tillgänglighet inkluderar flera aspekter såsom fysisk, kommunikativ, informativ och psykosocial tillgänglighet.  I fråga om bostäder är det främst den fysiska tillgängligheten som är i fokus. Fysisk tillgänglighet handlar om hur väl en verksamhet, plats eller lokal fungerar för människor med varierande funktionsförmåga. Människor ska kunna vistas, röra sig och vara aktiva inomhus och utomhus. De ska kunna ta sig fram till entrén, förflytta sig i huset och till gemensamma utrymmen och lägenheter. Vidare ska de kunna ta sig in i sina lägenheter och kunna förflytta sig mellan olika rum. Detta ska fungera även om man använder förflyttningshjälpmedel som rullstol eller rullator, har nedsatt syn eller orienteringsförmåga eller får hjälp av personal vid vissa aktiviteter. I praktiken handlar det om detaljer som trösklar, mått för dörröppningar, hiss med mera. 

Några forskare skiljer mellan begreppen miljöhinder och tillgänglighet och definierar tillgänglighet som ett relativt begrepp som beskriver förhållandet mellan individens funktionsförmåga och de krav som miljön ställer på individen. Användbarhet är ett mer subjektivt begrepp än tillgänglighet och handlar om upplevelser av att kunna utföra aktiviteter i en specifik miljö. Användbarhet handlar om hur den byggda miljön inklusive inredningen, utrustning och möbler är utformad för att kunna användas på ett bekvämt, säkert och effektivt sätt.  Detaljer som handtag till fönster, placeringen av eluttag och dylikt påverkar användningen av bostaden.

Begreppet universell design har uppkommit för att komma bort från tillgänglighetsbegreppets associationer till funktionsnedsättning. Med universell design menas miljöer och produkter som är utformade för att kunna användas av alla. Ett exempel på en miljö som utgår från en sådan princip är Guggenheim-muséet i New York som är utformat utifrån en spiralvriden ramp som kopplar ihop de olika våningsplanen.

Boendemiljön ska vara tillgänglig och användbar för att kunna nyttjas av alla som bor där inklusive personer som kommer tillfälligt på besök. För äldre personer är den fysiska tillgängligheten särskilt viktig eftersom många får sämre rörlighet, hörsel och syn. Relativt många drabbas av kognitiva funktionsnedsättningar till exempel på grund av demenssjukdom, vilket innebär försämrad förmåga att hitta och orientera sig. Förutom den fysiska tillgängligheten är informationstillgänglighet viktig – att skyltar och annan information är lätt att förstå. En tredje aspekt är den psykosociala tillgängligheten som handlar om vilka attityder och värderingar som äldre möts av. 

Läs mer

Asmervik, Sigmund (2009). Universell utformning. Byer, hus, parker och transport for alle. Trondheim: Tapir akademisk forlag. 

Boverkets Byggregler BBR-BFS 2011:6 

Fänge, Agneta (2004). Strategies for Evaluation of Housing Adaptations. Accessibility, Usability, and ADL Dependence. Doktorsavhandling. Lunds Universitet: Sektionen för arbetsterapi

Granbom, Marianne, Slaug, Björn, Kylberg, Marianne, Pettersson, Cecilia &  Iwarsson, Susanne (2015). Inventering av miljöhinder och tillgänglighetsproblem för äldre i bostäder på den ordinarie bostadsmarknaden.  Lund: Institutionen för hälsovetenskaper, Medicinska fakulteten & Centre for Ageing and Supportive Environments (CASE), Lunds universitet. 

Hjälpmedelsinstitutet (2007). Var tredje över 80 år har rullator. Välfärd nr 4, 2007, sid. 18-19.

Iwarsson, Susanne & Ståhl, Agneta (2003). Accessibility, usability and universal design – positioning and definition of concepts describing person-environment relationships. Disability and Rehabilitation, 25:2, 57-66 

Lindahl, Lisbeth (2013). Tillgänglighet är inget hinder. Bo bra på äldre dar. Kunskap, kreativitet, kvalitet, Kap. 4, sid 60-77. Stockholm: Svensk Byggtjänst.

 
Rulla till toppen