Olika åldersgränser för senior- och trygghetsbostäder

Åldersgränserna för senior- och trygghetsbostäder varierar mellan olika kommuner och tidsperioder. Den statliga subvention som fanns fram till 2014 för trygghetsbostäder hade 70 år som åldersgräns. När subventionen återinfördes år 2016 ändrades den åldersgränsen till 65 år. Argument för att sänka åldern var att stimulera äldre att flytta i tid och även att bidra till att dessa boendemiljöer inte skulle bebos av för många som var äldre äldre. Tanken var att dessa bostäder skulle ses som ett “mellanboende”, en slags hybrid mellan ett ordinärt boende och det behovsprövade särskilda boendet som kommunerna har skyldighet att tillhandahålla.

I en studie från 2013 som finansierades av Vinnova lyftes dilemmat upp kring att trygghetsboendet visserligen kunde erbjuda en trygg miljö, men om den kännetecknades av vård-och omsorgstänkande, uppfattas som oattraktiv för seniorer som fortfarande var pigga och friska (Larsson m fl., 2013). Ibland förespråkas en övre åldersgräns för när man får flytta in. Dessa tankegångar utgår från ett statiskt ålderstänkande där den kronologiska åldern står i fokus. Som vi tidigare har fört fram, kan en ung pensionär ha sämre hälsa än en äldre. Det är inte bara åldern som påverkar.  Men genom att ha en lägre åldersgräns, ökar sannolikheten för att även yngre personer flyttar in, vilket skapar en annan dynamik jämfört med om åldersgränsen är högre. Det blir också lättare att hyra ut lägenheterna om de är tillgängliga för en bredare målgrupp.

I några kommuner har man valt 75-plus som åldersgräns för sina trygghetsbostäder utifrån motivet att dessa bostäder framför allt ska vara till för dem som behöver dem bäst. Det är ett annat resonemang än ovanstående.